Båten köpte jag under vintern -98.
Det var en solig februari söndag som jag åkte upp till Gävle - Sandviken för att hämta hem "det" som jag hittat på nätet!
En Offshore katamaran, 16 fot lång och ca 2m bred.
ArgoCat tillverkas i Finland av företaget Argo som även tillverkar enskrovsbåtar för Offshore bruk.
Båten köptes med styrning, fotgas, 2X40l tankar, bränslefilter och Powertrim.
Det något elementära saknades: Motorn!
I båten sitter det en glasfiberstol av midjemodell, men den skall snart bytas ut mot en lite mer komfortabel rallystol, så är det någon som har ett par Rally/Buggy stolar hemma så är det bara
att skicka ett mail.
Planerna på inredningen är stora men jag måste lära mig lite mer om Glasfiber/Plastteknik innan jag sätter igång med den.
Syftet är ju att bygga en Sportbåt av denna numera pensionerade tävlingsbåt, med allt vad det innefattar.
Sen har vi det lite mer elementära som sagt. Motorn.
Det har suttit en Yamaha 70 CE med kort rigg och litet växelhus, då akterspegeln är ganska låg.
VÅREN 1999
Nu har det gått nästan ett år och Kattan har inte blivit sjösatt ännu och det pga motorbrist.
Jag siktar på att få tag på en 90Hk med kort rigg, men det är inte så lätt.
Förra ägaren Magnus, hade en Yamaha 70 CE på 110Hk som sköt fram båten i ungefär 60+ knop.
Jag har blivit lockad att köpa den och det ligger inte långt ifrån att jag slår till.
Den är ju trots allt anpassad för båten sedan tidigare.
Sen att Argo bara rekommenderar en motorstyrka på Max 90Hk är ju en annan historia....
Det är mycket man vill, som tillexempel när jag var på Båtmässan i Älvsjö och letade Racedetaljer.
Blev lite besviken, för så många tävlingsbåtar fanns inte med.
Men några kontakter knöt jag i alla fall.
Mikael Frodé ställde ut en del intressanta delar.
Mikael Frodé AB saluför det mesta inom Race och SkiBoat tillbehör och reservdelar till STORA motorer.
Mikael hade visserligen ett par svarta skinnimiterade stolar som jag kunde få köpa, men jag vet inte ännu.
Sen skenade planerna på en inredning iväg....med alldeles för liten budget, men vissa planer kommer jag att "fila" vidare på.
Sen har vi ju elsystemet.
Fanns inte en tråd i båten, så när som på dom jordkablarna som hängde kvar från Bränslerören.
Det kommer att bli en pedantisk utmaning att dra, säkra och märka kablarna till instrument reglage och knappar. :)
Båten har en Powertrimkolv som man med vänster foten reglerar trimvinkeln.
Högerfoten sköter Gasen, precis som i en bil, allt för att hålla båda händerna på ratten!
Det skall plastas och målas en del invändigt, flytmaterial skall installeras och Säkerheten förbättras.
Men nu väntar jag spänt på att Magnus skall sälja sin motorn till mig.
Sen sätter det fart med byggandet.
2000-08-22
I dag är det Julafton!
Man skulle kunna tro det i alla fall!
Dagen då jag som ägare till min första båtmotor har kommit.
Jag och en arbetskollega reste upp till Gävle-Sandviken för att sluta cirkeln, nämligen för att hämta hem en Yamaha 70CE!
Min glädje är stor, nu kommer det att bli av. Kattan kommer i sjön tillslut.
Mitt hopp att hitta en Yamaha 70 CE var inte på topp när jag mailade Magnus för att luska reda på om han har någon lift till salu.
Nu hade jag nämligen ställt in mig på vilken båtmotor som helst, och då behövde jag en lift för att kunna kompensera den korta riggen som jag egentligen ville ha.
Dessvärre var liften såld men Yamahan är nu nyrenoverad och skulle säljas.
Motorn var totalt genomgången med nya lager, kolvar, ringar, balansering,
packningar dvs. allt utom block och vevaxel.
Så jag och kollegan Jocke åker upp till Gävle och besiktar vad man får för pengarna, och jag blev INTE besviken.
Klart att jag slog till. Annars hade jag ångrat mig i sju år.
Info:
Yamaha 70CE -93
Noskon med lågt vattenintag
Cleaver proppeller 21"
Styrok och stumma motorkuddar
Reglage med wire
Varvräknare kombinerat Yamaha-digital
Tempmätare
Kylvatten-tryck mätare
Service-manualer
Och allt i ett mycket bra skick!
Som sagt, det mesta följde med så båten är nästan komplett så när som på några slangklämmor, lite kablar och några bultar.
Så nu börjar det intressanta: Att montera och trimma in allt inför sjösättningen.
Men det kommer inte att bli av förrän till våren/sommaren 2001 har jag beslutat.
Sen står inkörningen högst på listan...
10 min på vart tusende varv.
Det tar en timma det.....
Nu gäller det att få ihop dom små delar som saknas och sedan montera motor och reglage.
Måste ju ha en vagn också...
Raggar fortfarande efter ett par riktigt skålade stolar i glasfiber med eller utan klädsel.
Håller på att jobba på en vagn som förhoppningsvis kommer att passa till båten.
Just nu är den bara ett stål skelett men den tar sakteliga sin form.
Skall förlänga dragstången en aning och jobba lite på stabiliteten.
Själva ställningen som båten skall vila på ska monteras separat.
Den "kub" som båten vilar på just nu är byggd av ett antal SJ-pallar och en tjock filtmatta
som skyddar båtens underrede från repor.
Vagnen eller trailern är enkel axlad och kommer att ha vinsch för att underlätta
vid upptagning/iläggning.
Den kommer troligen inte att registreras, så jag får hålla mig till bestämmelserna för "Obromsad släpvagn"!
Därför kommer "kuben" att kunna monteras av och lyftas upp på en vanlig
släpvagn om det nu är så att man skall transportera båten längre sträckor.
SOMMAREN 2001
Nu blev det ju så att jag förlängde och stabiliserade det skelett som ska få tjänstgöra som trailer. Eller snarare upptagningsvagn!
Längden slutade på ca 6 meter och tyngden ökade väsentligt när jag stabiliserat upp den.
Den verkar efter ett hårt test hålla för vad den kommer att belastas med.
Måste meddela att efter att ha "höftat" lite med den troliga balansen så gjorde jag en klar fullträff.
För när båten senare lades på kärran så visade det sig att den väger väldigt jämt över axeln.
Ren tur.
Blir det lite tid över kommer jag att slipa och måla kärran.
En del jobb att dra el, montera reglage och motor har jag nu klarat av.
Men en sak är säkert och det är att tar mer tid än man tror...
Det är tidskrävande att vara noga och inte ha någon rutin.
Till en början så tvättade jag upp båten invändigt och inventerade vad jag hade, så att jag lätt kunde få reda på vad jag behövde.
Det senare visade sig vara en hel del, och många bäckar små...
Jag tillverkade en batteri hållare och en yta att fästa hydralpumpen och vattenseparations filter i. Detta gjordes i plyfa som sedan oljedränktes.
Batteriet är ju en ganska tung klump och får inte skramla runt så att det måste sitta riktigt
ordentligt.
Det gäller det mesta förresten.
Batteriet monterades med en överliggande bygel som sedan dras med 6 st
M6 bultar i en botten av plyfa.
Det kommer att sitta det lovar jag.
Drog kabel rännor och kontrollerade stammar och kablar efter glapp och skador.
Hittade inga sådana, så det var grönt. Det gick åt en hel hög med buntband till att spänna fast
alla kablar och löst sittande material.
Vill inte ha någoting skramlande i båten.
Mätare och reglage monterade jag troligen som det setat förut, i alla fall på samma platser.
Flyttade fotgasen en aning och det på grund av mina långa ben.
Motorn hängdes sedan på och reglage och kabel stammarna monterades på motorn.
Verkstadshandboken kom väl till användning i vissa lägen.
Det var lite klurigt att montera motorn för det måste ju stämma överens med hydral kolv och
sitta symetriskt på akterspegeln.
Och när styrwiren skulle monteras kan jag tala om var ingen lätt sak att minsann…
Där fastnade jag ett tag och kunde inte fatta hur det skulle gå till.
Det var ju som sagt den wire som setat där förut men jag fattade bara inte hur den hamnat där.
Efter ett litet rådslag med min pappa och några krossade teorier så satt den på plats.
Men den stackars hydralpumpen som satt i båten när jag köpte den, den ville inte vara med.
Jag renoverade den elektriska delen och fick liv i den igen. Tillfälligt!
För när jag sedan hängde på motorn på hydralkolven och testade att trimma ut och in motorn
så fick en inre O-ring frihetskänslor och tittade ut. Strålen som träffade mig rakt på bröstet
var givetvis hydraloljan.
Min glädje och iver sjönk till ganska låg nivå.
Pumpen var trasig, nej förresten inte trasig utan obrukbar. Typiskt!
Vad gör man nu?
Jo jag chansade på att på att försöka låta någon jag känner reparera pumpen åt mig.
Samtidigt som jag inte visste om det verkligen skulle hålla så beslutade jag mig för att
ta tjuren vid hornen och leta efter ett alternativ.
Annonserade under "Köpes" på Xorc.nu efter en begagnad pump och fick ganska snabbt svar från några. (Tackar för svar!)
För snart hade jag en Hydralpump från en XR2:a som jag köpte av Per Bälter, som sedan länge varit aktiv innom båtsporten och samlat en och annan pokal i bokhyllan.
Jag är mycket tacksam över den hjälp jag fått av bla Per.
Vad det gäller pumpen så behövde jag troligen bara pressa om anslutningarna på slangarna för
att det skulle passa.
Sen var det ju så att pumpen som jag lämnade in reparerades till brukbart skick igen och den höll sedan för det tidigare så olyckliga testet.
Jag beslutade mig för att testa med den ett tag och se om den håller, även om jag inte vågar lita på den till 100%.
Men jag hade ju som sagt en i reserv…
Åter till monteringen och pumpen placerades nu på plats och kopplades in.
Powertrimknapparna som styrs av vänsterfoten är av slutande/öppnande modell, och rätt kopplade så kan man inte köra pumpen åt båda hållen om man olyckligtvis skulle ha
sko storlek 48 och trampa på båda samtidigt. Och det med pumpbrand som följd...
Bränslesystemet jordades ordentligt och slangar byttes ut.
Ett filter per tank monterades och ventilationsslangarna renoverades.
En huvudströmbrytare monterades nära batteriet och det investerades i en säkrings dosa och jordplint.
Dessa anslöts givetvis till elsystemet som sedan skall märkas upp.
Motorn fick ström och den digitala varvräknaren fungerade fint när jag under en provstart testade motorn.
Jag valde att testköra motorn innan jag som planerat gav mig på en sjösättning.
Då kontrollerades motorvarv, kylning och respons på reglage och mätare.
Inget att frukta, för efter lite startgas i varje cylinder och lite pumpande på
bensinblåsan så sjöng maskinen igång... He he!!
Det var en härlig känsla att efter så lång tystnad få höra sången igen. Härligt!!
Enligt verkstadshandboken så skötte sig motorn som den skulle.
Den både laddade och höll samma varvtal efter en stunds puttrande.
Jag har 3 till 4 % olja i bensinen, så här i början, så det ryker en hel del.
2001-09-09
Jag tittade ut genom sovrumsfönstret när jag vaknade och var helt säker på att jag hörde regn innan jag drog upp rullgardinen.
Men inget regn trots att väderleksrapporten hade "lovat" det.
Men det gjorde mig ingenting. Snarare tvärtom!
Nu var det i alla fall dags.
Det är dagen då jag troligen skulle få min chans att sjösätta kattan.
Efter att monterat på propellern och kontrollerat det mesta så kopplades kärran på efter traktorn och nu var det snart tid för avfärd.
Jag lastade i diverse verktyg, reservdelar och ett synnerligen överdimensionerat ankare för att kunna klara mig om den onda feen flög förbi mig ute på vattnet.
Jag hade fått låna en riktig Öberg-Racing väst av Per för att vara på den säkra sidan, och västen var en passande krydda.
Båten tankades upp med 20 liter bränsle i varje tank och jag fick senare klartecken på att följebåten var redå!
Jag kan svära på att det flög fjärilar i min mage när jag njöt av att få starta traktorn
och backa ut ekipaget från gården!
Så var jag på väg.
Där satt jag i traktorn och varje sekund kom jag närmare platsen där jag skulle sjösätta
den båt jag köpt för nästan tre år sedan.
Och under dessa tre år hade jag inget riktigt bra ställe att hålla till med att skruva på båten.
Jag visste heller ingenting om el, båtmotorer eller powertrim då.
Men nu satt jag där skumpandes vägen fram och jag var en himla massa erfarenheter och lärdom rikare.
Jag skymtade vattnet och koncentrationen tog överhand.
Mina kamrater var på plats och jag backade till mot vattnet.
Vi diskuterade vad som skulle göras och satte snart igång med sjösättningen.
Lossade spännbanden och backade ner tills det att propellern var helt under vatten, det för att starta med bränslet från en av tankarna och för att få kylning.
Pumpade på bensinblåsan, vred om huvudströmbrytaren till lägen "ON" och slog på choken
och vred runt nyckeln.
Motorn startade och ett sedvanligt moln av 3 % oljerök smög sig utmed vattenytan bakom båten.
Västen åkte på och jag gled ner i stolen.
Christoffer gjorde ett tappert försök att knuffa ut mig innan jag insåg att jag kunde
hjälpa honom med att lägga i backen.
Båten gled motvilligt av kärran och låg nu ,för första gången i min ägo, bärande på vattnet med motorn mullrande bakom mig.
Jag gasade lite och såg hur avståndet mellan dom signaloranga pontonspetsarna och land ökade.
Jag lade ur backen och lät skjuta växel reglaget i "framåtläge", vred på ratten och pressade lite försynt på fotgasen och jag var "på väg".
Men efter lite rattande så inser jag att någonting är fel. (????)
För jag förstod inte varför jag inte vart klok på styrningen.
Jag hade monterat styrningen fel!!!!
Vred jag på ratten till vänster så svängde båten till höger…..
Detta kunde gott och väl fått förödande konsekvenser och jag funderade starkt på att ta upp båten igen, men faktum med att jag var där nu, ute på sjön och allt gjorde att jag övervägde att ta mig en lien provtur trots allt.
Följebåten kom ut och vi diskuterade problemet och faran.
Viken var fri från trafik så ett test skulle ske i alla fall.
Så då bar det iväg.
Och efter ett tag så kände jag vinden i ansiktet och den friska doften av havets salta bris, när jag såg mina egna svallvågor.
En underbar upplevelse var när jag försiktigt tryckte ner gasen och motor och båt började vibrera och jag kände hur den tuggade sjö och drog stora svall.
Det tycktes inte hända någonting så jag fortsatte att klättra i varvtalsregistret och när jag snuddade vid ca 3400rpm var det som om någon lyfte upp båten och formligen la den på vattenytan.
Båt och motor slutade att vibrera och motorn gick så himla jämt.
Den sköt iväg och jag sänkte sedan varvtalet med nästan 900rpm och den låg där och gled så
mycket lättare....
Och efter en tid och ca 8 distansminuter så drog jag upp båten igen och jag måste säga
att jag var väldigt nöjd.
Jag ska finjustera vissa saker och lägga om styrningen självklart, och sen kommer jag säkert att
ta mig en provtur igen.
Så nästa sommar kommer att spenderas på vattnen och det kommer att tränas en hel del på körningen.
66.3 Knop!!!
Sommaren 2002
Efter en lång vintertid var det nu dags att ta av den dammiga pressen från båten
och att gå igenom den inför sommaren.
Efter att ha bytt ut alla vätskor och stift, kontrollerade jag slangar, lager, gummidetaljer, wirar, reglage och slutligen skrovet.
Båten fick sig en urspolning av kylsystemet och skrovet fick sig en avtvättning.
Så var det ju dags då rå.
Hakade på kärran efter traktorn och ner mot Roslagens då svala juni vatten styrde jag hela ekipaget.
Tanken var att jag och min vän Christoffer skulle slutföra inkörningen, och känna lite på båten.
Väl i vattnet så startade Yamahan och allt fungerade som sig bör.
Vi tog en kortare planerad tripp men var nog ute i 2 timmar och "puttrade" omkring.
Jag kände att båten vid ca 5000 rpm inte gav så mycket mer fart än dom 45 Knop som GPS:en visade.
Med en liten förundring hörde jag av mig till Pär igen och hörde mig för hur jag får den att
komma upp i dom tippade 65 knop som jag hoppades på…
Men jag satte inte målet så högt utan hade ställt in mig på 50-55 knop.
Allt över det var bare en Bonus… Mer om det senare…
Pär tipsade om några saker men det huvudsakliga skälet var att en extra bränslepump måste
installeras mellan tank(ar) och filter. Pär rekomenderade Holly pumpar!
Holly pumpar???
Holly pumpar används ofta i amerikanska bilar där man modifierat för Racing eller för sportkörning.
Inte sällan heller Dragrace…
Ojdå? Hmmm…
Det låter dyrt…
Givetvis tog jag reda på vad jag behövde för pump och sökte upp närmsta försäljare.
Som tur har jag en Hansen Racing återförsäljare ett stenkast från där jag bor så det var inte så svårfunnet.
Sen var ju problemet som så att båten bör ha minst 6 bar i tryck och då visade det sig att
en Holly Röd inte tryckte mer än 4-5 bar, och en Holly Blå med tryck regulator kan justeras från 5-14 bar, men kostar en förmögenhet….
Så återförsäljaren frågade om jag MÅSTE ha en Holly och jag svarade lite tveksammt:
- Näää…. Vad har du annars då??
- Jag kan erbjuda dig en Carter. Minst lika bra och den här jag kan beställa här trycker 7 bar och
den är desutom billigare än Holly pumparna…. Sen har vi stålomspunna slangar till den också...?
- Det låter som om det kommer att sitta en sådan pump i min båt, beställ en sådan till mig,
den tar jag, men slangarna får nog vänta...
2 dagar senare hade jag min Carter pump och stog på Mekonomen och köpte 10 milimeters bränleslang.
Det var ett råd från Pär att uppgradera slangarna samtidigt som man installerade pumpen.
Jo det kostade lite men man viste ju inte om det kunde bli dyrare om man gjorde fel, för en skuren motor har jag ingen lust att renovera, inte under sommaren i alla fall…
Jag körde upp båten till Väddö via kanalen och och kom snart fram till min destination där jag senare skulle uppgradera bränslesystemet.
Ja själva installationen var det väl inte så mycket att orda om mer än att det skulle monteras
i ordningen Tank - Bränslefilter - Tankväljare - Vattenavskiljnings filter - Pump - Motor.
Det var ju som sagt inte så svårt att uppgradera det hela.
Pumpen startas med en separat strömbrytare (efter huvudströmbrytaren) för tillfället, för jag ville inte splitta elsystemet men jag ska nog kika på det under vintern hade jag tänkt.
Men under somaren får en strömbrytare fungera.
Den installeras för att inte pumpen skall stå på och tycka 7 bar om man stannat eller lägger till…
Det får duga.
Sen monterade jag fast GPS:en i förarmiljön så att man har en överskådlig blick och sedan modifierade jag Powertrim mätaren.
När alla kablar till elsystemet tejpats med vulkaniserande tejp så var det dags att tömma båten på en massa verktyg och på med västen och ta sig en liten tur.
Så vid 19:15 tiden backade jag ut från den brygga där jag legat och pysslat lite på dagen med
bränslesystemet och diverse saker.
Datumet var den 8 augusti, och det var en mycket varm kväll och Väddöviken låg stilla, det fläktade knappt.
Kylningen var OK, varvtalet var OK, Pumpen gick OK och bränsle fanns det.
Började med att glida ut en bit i viken och gav sakta mer gas.
Båten började "tugga sjö" (Går tungt och drar stora svallvågor) men efter ett vasst vrålande akterut så lyftes båten upp och farten ökade.
Nu låg jag i ca 30 knop och satte ut kurs så att jag hade "friväg".
Och nu ska jag försöka beskriva det hela.
Jag åkte mot Grisslehamn men vände utanför Singö och kör in i Väddöviken igen.
På vägen dit så stutsade båten ganska mycket och ibland blev det ganska höga lyft faktiskt.
Men glad i hågen konstaterade jag på GPS:en att 50 knops gränsen hade passerats.
Exprimenteradet med powertrimet kan nog vara orsken till att jag får båten att lyfta eller till detta stutsande.
Studsandet är något som sker när båten får in en mängd luft i tunneln men sedan blir vikten för stor och då går den ner igen.
Detta resulteras i ett studsande i färdriktningen.
Som att åka i grövre sjö och att studsa på vågorna, men att detta även händer på spegelblankt vatten… (?)
Känns lite obehagligt men när man känner att man kan styra rytmen så tror man i alla fall att man har någon form av kontroll.
Ibland kunde "hoppen" bli ganska höga och då slår man reaktionsmässigt snabbt av på gasen och det resulterar i att skrovet slår ner ganska hastigt i sjön.
Hur som hellst så studsade jag ganska mycket ett tag, och höjd och längd på tiden man är i luften, ökade med farten.
Att använda Powertrimet är mycket väsentligt.
Powertrimmet är den del som vinklar ut eller in motorn i förhållande till båtens akterspegel.
Det som man egentligen gör när man vinklar ut motorn under färd är att man "lyfter upp" båten ur vattnet.
Det kan ju vara önskvärt när man inte vill ha en massa vattenmotstånd.
Och mindre motstånd resulterar ju i högre fart….. :-)
Detta kan givetvis anvädas åt andra hållet också när man vill ha lite mer kontakt med vattnet
och ha "fäste", tex vid kurvtagning med en katamaran som denna.
Då trimmar man in motorn mot båten.
Vinkeln mellan in och ut trimmad motor kanske inte är så stor men det gör ofta en stor skillnad.
Att lära sig köra med Powertrimmet är en sak jag måste öva mig på i olika sortes sjö.
Man får pröva sig fram…Men i alla fall…
När jag vänt båten in mot Väddöviken igen tyckte jag mig att studsandet avtog och även om jag fortfarande höll full och jämn gas så ökade farten.
Plötsligt blir allt stilla och stabilt och motorns varv är högt och konstant.
Den känsla som sedan inträffar är att ögonblicket man inser att man "flyger" så känns accelerationen från 50 knop till ca 60 makalöst fort.
Vattnet som man ser framför sig, kommer med en hiskerlig fart mot dig och försvinner in under tunneln för att sedan komma ut bak på ett ögonblick.
Det kändes som om tunnelseendet tog över i mina ögon…
Allt far förbi med en rasande fart.
Och när jag sedan tittade på varvmätaren så låg den
stadigt på 7400 rpm. WOW…!!!
Båten fortsätter att öka och jag vrider huvudet för att kontrollera in hastigheten.
64.5…. 65.2….65.9……66.3KNOP!!!!
En glädje strömmar innombords och läcker ut genom min mun och jag hör mig själv skrika:
- JÄVLAR vad det gååår!!!
Jag hade ett leende från öronsnibb till öronsnibb, det kan jag nästan svära på.
Att åka motorcykel i motsvarande 120 km/t har inte alls samma adrenalinfaktor.
Här sitter man så himla lågt och man har en sån kontakt med båt, motor och vattnet så det går inte att beskriva.
Jo kanske … att man flyger.
Det kändes nästan som om man flög lågt över vattnet.
(För det gör man ju i princip, det är i alla fall den optimala tanken…)
Men jag inser också att i denna fart kan en olycka ske på ingen tid alls.
Jag ser någonting fram för mig i vattnet och jag börjar en undanmanöver när jag ser att det är
4st doppingar i lugn färd över viken.
Endast ett par meter från båten dyker dom och jag hoppas att dom kom djupt nog, för det var inte många centimeter ifrån att jag körde på dom.
Så 101% koncentration på motor och båt, men framför allt framförvarande vatten fodras.
Och det är inget man bör skoja om, för så är det.
För när du ökar farten så ökas också ansvaret på dig OM det skulle hända någonting.
MEN nu satt jag där mitt i min dröm jag hade i februari -98 när jag första gången såg Katamaranen.
Jag hörde hur Magnus svar ekade inne i mitt huvud när jag frågade honom den dagen jag köpte skrovet av honom, hur fort han hade kört med den och han svarade:
- Ja den gjorde nog 65knop i alla fall…
Här satt jag nu med 66.3 knop på GPS:en, sen blev jag tvungen att hålla blicken rakt fram, och nu fick jag erfara hur fort det egentligen är.
Jag hade ALDRIG kunnat ana att jag skulle toppa 65 knop.
Kanske 55 knop eller nåt, men inte 66!
Fart upplevelsen är stor där emellan.
Och båten kändes lugn och "stabil" i vattnet.
Man styr nästan farten med powertrimmet.
För gasen ligger ju på topp.
Jag upplevde dagen där på, att när båten kommit upp på luftkudden och gick så fint,
att om man trimmar ut motorn för mycket mot vad som känns stabilt,
så börjar båten att vandra i sidled baktill.
Det känns som om den inte har någon stabil kontakt med vattnet.
Det kallas att båten "Raidar", glider från sida till sida som om vatten ytan vore hal.
Man kan visst köra på detta sättet men då har man nog mist lite av kontrollen.
Då känns det behagligare och "tryggare" (om det nu är tryggt att färdas i 66 knop på vatten?)
att trimma in motorn litegrann och få stabilitet.
Att få möte av en annan båt i denna fart och att passera igenom dess svallvågor trodde jag skulle bli en företeelse jag aldrig skulle göra om.
Men till min stora förvåning så kändes det inte alls, visst det guppade till litegran men det hoppade inte och slog inte så farligt som jag väntat mig.
Och farten och varvet kändes som om den var den samma efteråt.
Sen kontrollerade jag motor och proppeller när jag tagit upp båten och det satt där det skulle.
Det hade visst lossnat färg och spackelflagnor från växelhuset "men det är ju sånt man får pyssla med under vintern" sa Pär mär jag ringde och talade med honom efteråt.
Så några färder till ska det väll bli och några detaljer ska fixas på båten innan vintern kommer.
Sen får vi se vad det blir nästa år.
Har kanske ett annat projekt i båtväg på "G"
Men det är en helt annan historia…
Jag skulle kunna avsluta med att: Vill man så lyckas man.
Och 66.3 knop är i alla fall det snabbaste jag har färdats på vatten!
Men rekord är till för att överträffas...
Se flera Bilder på båt och bygge HÄR.
Men jag skulle vilja passa på att Tacka alla dom som hjälpt till och ställt upp på något sätt.
Och dessa människor är:
Magnus Andersson Förra ägare och rådgivare
Per Bälter Rådgivare och material
Niklas Nettelbladt Transport
Martin Lindhe Förvaring
Birger Mattsson Material och reparation
Christer Mattsson Förvaring, material, råd och mycket hjälp
Christoffer Mattsson Sjösättning och en hjälpande hand
Joakim Halfwordsson Transport och rådgivning
Syster, Mor och Far Stöd, material och hjälp
Vanessa Petré Stöd, omtanke och Förvaring
Min egen envishet...
.....och alla ni andra som varit här på besök!!
TACK!
2008
Vad hände sedan?
Båten såldes under sommaren 2006 och fick en ny lycklig ägare.
Jag har inte dragit på mig något nytt projekt i båtväg så det närmaste jag kommer nu är turerna med svärfars aluminium båt.
Ett hedersamt förtroendra så att den inte ligger och "växer fast". :-)
Visst saknar jag Argocaten när jag är ute på sjön.
Men när jag lägger handen på gasregalget och för det framåt så kommer minnena tillbaka.
\B
